Anu Lahtinen
Budskap bakom retorik
Senmedeltida brev som källmaterial för familjeförhållanden
Mitt inlägg behandlar senmedeltida brev som källmaterial för familjeförhållanden.
Jag tar fram några exempel, mestadels breven som har med den såkallade
privata sfären och släktförbindelser att göra. Presentationen knyter
sig till min genushistoriska forskning om senmedeltida elitens nätverk
och maktpositioner.
Det skrivna och uttalade ordet
Senmedeltida brevväxlingprocessen har några speciella drag som är bra
att komma ihåg. Först, det var bara få som var läs- och skrivkunniga.
Breven dikterades ofta till skrivaren, och det kunde läsas upp till
mottagaren. I några brev säger sändaren explicit "när du har hört detta
brev läsas upp, vänligen ta hand om saken jag skriver om" eller "vänligen
läs upp detta brev till den ovanämnda personen" (jfr. FMU V 4596, FMU
VII 5813).
Av detta följde att breven var inte alltid så privata som sändaren och
mottagaren möjligen skulle önska. Inte heller under senare tiden har
brevväxlingen varit självklart privat. Brytningen mellan de skrivkunniga,
läskunniga och illitterata var dock speciellt centralt före moderna
tider, och den hade sina följder. Elizabeth S. Cohen har diskuterat
detta i sin artikel, där hon berättar om en ung italiensk mans kärleksbrev
- ett brev som blev en blandning av formella och högtidiga ord och explicit
sexuella visor. Hans älskling kunde inte läsa; hon var tvungen att ge
brevet åt en läskunning smed, som avslöjade kärleksaffären till hennes
föräldrar. Cohen konstaterar:
In particular, the boundaries between public and private could not
be the same as in a world where everybody was expected to read and
write. For the unlettered, the advance of written culture did not
bring enhanced autonomy or occasion for introspection. Those were
luxuries as yet beyond their means. Rather, for them, participation
in the powerful new culture of writing demanded a sacrifice of privacy.
(Cohen 1993, 196-197.)
Då ingen post existerade, var det ofta en tjänare som skulle föra
brevet med sig. I bästa fallet var den här brevbäraren en förtrogen
person, som kunde muntligt ge mera omständlig eller hemlig information.
När riddaren Erik Fleming år 1539 sände ett brev till borgaren Alert
Dreikop i Reval, var det hans kusin och fogde Erik Håkansson, som reste
med brevet till Estland:
[--] så sender jac nu dith thenne breffuisere Eriic Hok[on]son
[--]. Ær myn kærlig bön till [ider], adj wele wel göre, som oc myn
gode tro ær til ider, oc wite mith besta ther vtinnen j allo motto,
som j yterligere fförsto, huad ther til alt hörer, mere en iac
her vm scriffue kan. Dock kan thenne breffuissere yterligere ider
myntlig vnderuise myn vilie oc mening j huad som behöffuis kan. [--]
(BFH III 131, kursiv AL.)
Det är värt att observera att det var just kusinen som så ofta var
Erik Flemings förtrogne man. Släktingar i lägre rang tjänte sina högre
och blev beskyddade av de som var i högre rang. Det finns också andra
brev som vittnar, att muntlig information fördes av brevbärarna.
De bevarade senmedeltida brev behandlar ofta ekonomiska och politiska
frågor - jordaköp, militära frågor eller arvskift. När riddaren Erik
Fleming år 1526 skrev till sin syster Valborg Joakimsdotter, abbedissa
i Nådendals kloster, var det inte för att berätta om dagliga händelser
eller fråga systerns välstånd. Han skrev "i hast" till "erligh wel bordigh
iomffrv sinn kere söster Walborgh", bedjande att Valborg skulle arrendera
ett klostergods till hans förtrogne man Lasse Henriksson Skrivare. (FMU
VIII 6297)
Sådana här "officiella" brev är inte ofruktsamma för en forskare som
intresserar sig i familjeförhållanden. De ekonomiska och politiska frågor
avslöjar nätverken mellan släktingar och närstående. Ekonomiska och
politiska beslut var ju bundna till medeltida släkt- och bekantnätverk.
Det är lysande att adliga syskon kunde planera klostrets godsförvaltning
på det här sättet och att en ogift syster kunde nå inflytande genom
sin position som abbedissa i klostret.
Retorik och förmörkade uttryck
Medeltida brev innehåller speciella tilltalsord och uttryck, vars betydelse
är svår att tolka. Sändaren använde ofta formella och konventionella
ordaval, hon eller han förutsattes visa sin lydnad för sina föräldrar,
förmyndare och människor i högre rang. Ett brev till en styvfar kunde
börjas med "Aue Maria gracia plena. Myn dotterlige ödmyukt met wndskyllige
tienst nw oc altiid sendt met Gudh. Werduge herre, myn elskelige keriste
fader --" (FMU VII 5899) eller slutas med
Mijn hierthe käre ffaar, tager migh icke, Ider ffattege dotther,
till mijstijckijs att jag Jder so nember, för tij jagh haffuer so
giort aff vort fforste omgenghe och J haffue mig kallat Jder dotther.
[--] Her met Jdher Gudh befallandes bode met liff och siell och alt
thet I vell wille; helsser Idhers käre hustru, min elskeligh mor,
ssamptt mine ssmo sysken met monge tussende gode nätther och liksallige
dagar. (BFH IV 275)
Hierarkin illustreras av breven som Erik Håkansson skrev till borgaren
Alert Dreikop och rådet i Reval på Erik Flemings och hans fru Hebla
Sparres vägnar. Han t.ex. titulerade dem "sin strenge härre och strenge
fru", ett vanligt uttryck som betonade hans / hennes auktoritet: "Jtem
lather myn strenge ffrv ider kerligen tacka fför idert gode skenck,
som j henne nu sende (BFH III 169)", "Jach tacker jder [--] fför all
gunst, ære och goth, som ider Er: w: mich tith oc opta vdj myn strenger
herris werff -- altide beuised haffue -- (BFH III 188).
Borgaren Alert Dreikop kallades av Erik Håkansson "ffader och synnerlig
gode ven" (BFH III 162), med vilket han torde ha hänvisat till Dreikops
position som en äldre borgare; de kallades ofta fäder (jfr. Svenska
Akademiens ordbok). Ordet "fader" användes dock i många olika förbindelser,
hänvisande till auktoritativa personer. Lite senare skrev Erik Håkansson
till Alert Dreikop att han "ffördrister [--] til ath bruka ider som
myn fader oc gode ven". Det är ofta ord som verkar vara helt bekanta,
orden som beskriver känslor och familjeförbindelser, som är faktiskt
ganska svåra att tolka. T.ex. användes orden "älsklig", "kära" och "en
besynnerligt god vän" flitigt mellan släktingar och vänner men också
mellan avlägsna människor.
Retorik som användes är dock intressant i och för sig - de avslöjar
vilken slags ordaval som förväntades av brevsändaren och hurdana känslor
som ansågs vara lämpliga i ett särskilt tillfälle. Och det är till exempel
viktigt att ta hänsyn till att kvinnorna karaktäriserades som döttrar,
fruar och änkor - "Valborg Joakimsdotter", "Kristina Magnusdotter",
"Gertrud, änkan till borgaren Hans Suurpää" osv. medan männen hänvisades
till som ämbetsmän, godsägare och bärare av släktnamnet - "borgaren
Hans Suurpää", "Riddaren Erik Fleming av Kvidja gård", "domprosten paval
Scheel" osv. Breven berättar ofta också något om vad som ansågs vara
lämpligt för kvinnor och män. Det är t.ex. lysande att när Erik Fleming
sände brev till borgaren i Reval, han bad själv honom köpa harnesk eller
anställa botsmän. Eriks hustru Hebbla Sparre tog mestadels hand om beställningar
av frukt, kläder och mat. Fast den här arbetsfördelningen kanske inte
alltid gällde i praktiken, byggde breven i alla fall på traditionella
synpunkter om de kvinnliga och manliga ansvarsområden.
* * *
Betydelser av orden har ändrats och fördunklats, och brevsändaren kan
ha använt eufemistiska eller avsiktligt kryptiska ord (Klockars 1979,
155-156). Därför måste breven läsas mycket noggrannt - ett ord kan förändra
hela tolkningen. När fogden Erik Håkansson skickade ett brev till Alert
Dreikop år 1541, berättade han om Hebla Sparre och hennes kommande "resa":
huar Gud alzmect:te will lata myn ffrvs rese goo well, til huilkid
sig wil förlöpe in moth julen, dho haffue bode H: st: och hon med
aff synnerlig gunst oc goduilie för myn tienste skyld aktet ath göre
mith bryllop och myn heders dag med på same tid (BFH III 162).
Vad var det här för en resa? Det framgår av ett annat brev, där Erik
Håkansson beställde "galigan" till Hebla, "ty thet wil nu her nest wara
henne nyttig jn moth jull, viij daga fföre eller aptir, then almectigiste
Gud giffue sine helge nodhe dher till, etc." (BFH III 169). Galigan
eller galanga (Alpinia Officinarum) användes för att lindra förlossningen.
Beställningen och festen som planerades tyder på att ordet resa användes
här i den gamla eufemistiska betydelsen förlossningen (också den farliga
resan eller resan till Tyskland, jfr. ordet travail i engelska och franska,
Svenska Akademiens ordbok, Brenner 1953, 115, Sainio 1988, 173). Först
när texten jämförs med annat källmaterial kan forskaren få en aning
om vad som verkligen behandlas i brevet.
Omvårdnad och konflikter inom familjekretsen
Källorna avslöjar också olika slags spänningar inom familjekretsen.
Några glimtar om dem ger domprosten i Åbo, Paval Scheels brevväxling
i början av 1500-talet. Domprosten tog hand om många ynglingar och djäknar,
som skulle utbildas, och också om några flickor. En av dem var nådendalssyster
Kristina, som var systerdotter till Paval. Hennes brev blev adresserade
till "Hederwedughin herre mester Powal, domprowest i Abo, syn keriste
moderbroder oc elskeligiste fader". "Fadern" kan hänvisa både till Pavals
kyrkliga ämbete och hans faderliga plikt att ta hand om Kristina, vars
far hade dött.
Breven avslöjar att domprosten skickade Kristina skor och andra gåvor
och förvaltade hennes egendom. En ogift jungfru behövde ju en förmyndare
som skulle ta hand om hennes tillgångar. Tonen i breven är vörnadsfull
och morbrorn tackas för allt gott som han gjort för sin släkting. Kristina
skrev också för att få nyheter om sin "hiertans kereste faders" svaga
hälsa eller bad pengar för att betala böcker hon köpt : "Jak haffuer
til lonss en mark pæninga, som jak haffuer köpt böker fra vastena etc.
(FMU VII 5852)."
Trots allt kan forskaren också spåra spänningar mellan Kristina och
morbrorn. I ett brev beklagade Kristina att någon hade svartmålat henne
och påstått att hon hade hånat sin morbror. Morbrorn hade också undrat
varför Kristina hade inte skrivit någonting för en längre tid. Kristina
försökte rentvå sig från beskyllningar och försäkrade, att domprosten
hade förtjänat endast "störste tack, æra, heder och wördo". Breven ger
en aning om de komplicerade vardagliga relationer - om förväntningar
om lydnaden och vördnaden å ena sidan och om mänskliga misstolkningar,
dubier och stridigheter å andra sidan.
En mera synlig konflikt kan spåras i brevväxlingen mellan domprosten
Paval Scheel och borgaren Hans Suurpää i Reval. Hans hade en son, Mårten,
som tycks inte ha trivits i Reval. När Paval Scheels tjänare besökte
familjen i Reval, rymde pojken till Åbo i samma skepp. Den förargade
fadern skrev till herr Paval och beskyllde hans tjänare för att ha hjälpt
pojken i flykten (-- "he darff id nycht seggen dat he id nycht en wiiste
dat de junge jnt schip wass"; FMU VII 5449). Paval Scheel svarade med
ganska skarpa ord, fast han började sitt brev med de vanliga "Venlige
helsa forsent met Gudh" och "besynnerlige gode wen":
Jagh hade ganska gerna seet, at han hade stragx komit ider tilhonde
igen. Engen fordel weth iak mik aff honom haffua. [--] Teckis ider
lata henta honom igen, thet mai göra. Jnte bodh hahde jac effter honom,
inthe hentade jac honom hiidh, ey heller achter jac honom hädan föra.
[--] Engen kan jach truffwa tidh han sielff wil ey fara, ey heller
kan jac nagon latha basta eller bynda for ider skuldh, eller bödhel
eller byswen aff mik göra. Ty giordis icki behoff at scriffua sa hommodigh
breff fron ider. [--] Jach menthe mik haffua fortjänt tak oc engen
owilia, at jak honom haffuer hyllat til mik ther vppa, at han skulde
icke koma i on skalke hopp eller tage sik nogot löst liffwerne fore.
(FMU VII 5471.)
Den förrymde pojken stannade kvar i Åbo; med Pavals hjälp utbildades
han till en präst. Paval hade också en annan revalska borgareson som
skulle undervisas "svenska brev, finska och lite latin" (FMU VII 5687).
Fadern bad herr Paval att inte ge sonen för fria tyglar, för han var
rädd för att hans son kunde råka i svårigheter med knäktar i festligheter
i Åbo (FMU VII 5726). Urkunderna berättar om hur barnen och ynglingar
försörjdes också av andra än föräldrar. Detta var ofta viktigt på grund
av den höga dödligheten, och också för att ungdomen skulle stifta bekantskap
med så viktiga människor och skapa sina egna nätverk (Kaartinen 2001,
175-176). "Fadern" Paval Scheel hade ingra biologiska barn, men han
var en far för många ynglingar.
Några brev berättar om konflikter mellan syskonen. Jag har redan nämnt
Erik och Valborg, abbedissan i Nådendals kloster på 1520-talet. Under
Valborgs tid började Gustav Vasa beslagta kyrkans och klostrens ägodelar.
Valborg försökte ta hand om försörjningen av klosterfolket som var kvar,
men det blev för svårt och till och med hennes bröder var emot klostret.
Några bevarade brev avslöjar att Valborg hade skrivit till kungen och
bett om hjälp för att hindra sina bröder att ta klostergods. Kungen
gav ändå sitt stöd till bröderna Fleming. (FMU VIII, 6508, 6513.)
Till sist lämnade Valborg klostret och levde sina sista år hos Erik,
som var dock misnöjd med att försörja två ogifta systrar. Han grälade
med sin bror Ivar om systrarnas försörjning mm. och skrev i sitt brev
eller promemoria till sin brorson Lars Ivarsson Fleming: "vij bode for
Gud oc mennisker äre plictige til at handhaffue oc försörge dem [systrar]
med theris welfärdt j theris liffs tid medh kläder, öll oc maat".
[--] oc epter thet Gud tig hulpit haffuer til en mogen alder oc forstond,
få tu rede kant besijnne huad onth eller gotth är [--] fårmana dhin
fader, at han skiil mich och mijne arffue vid sig vdj sin liffs tid,
så fram han icke wil ath sådanth epter oss boden skall bliffue til
rette emellom mijne arffua och hans, och huar så skeer, tho kenne
Gud, ath thet är icke mijn skyld, ty iach haffuer altide söckt och
begärid en endeligen enda oss emellom. (Erik Flemings jordeböcker,
147-149.)
Det är märkvärdigt att Erik kallade sin unge brorson "du"; annars kallade
syskon, vänner och fränder varandra "I". Det är också intressant hur
Erik i sitt brev bad Gud vittna att han har hade försökt att leva "som
bröder böra leva tillsammen". Erik Fleming hänvisade ofta till idealistiska
uppförandet i sina brev - hur bröder, grannar eller adliga personer
borde leva i fred osv. Detta gjorde han först och främst för att övertyga
mottagaren om sina synpunkter.
* * *
Det som jag här kunnat behandla är mestadels de ekonomiska hållanden
och maktförhållanden mellan familjemedlemmar - frågor om försörjningen,
lydnad och förtroelse. Breven avslöjar något om familjeförhållandena
och nätverk mellan släktingar och närstående - både om det idealiska
och om det vardagliga uppförandet mellan familjemedlemmar. Det måste
dock hållas i minnet att vi möter många slags främmande sediment när
vi läser senmedeltida urkunder. Breven kan vara mycket fruktsamma, men
det är inte lätt att tolka dess budskap.
Källor och litteratur
Urkundssamlingar
- Bidrag till Finlands historia (BFH III - IV. Utgivna av Reinhold
Hausen. Helsingfors 1904 - 1912.
- Eerik Flemingin maakirjat - Erik Flemings jordeböcker. Toim.
Aulis Oja. Lisiä Suomen historiaan VII. Valtionarkisto, Helsinki 1964.
- Finlands medeltidsurkunder (FMU V - VIII). Utgivna av Reinhold
Hausen. Helsingfors 1928-1935.
Litteratur
- Brenner, Alf, Sjundeå sockens historia. Andra delen. Sjundeå
kommun 1953.
- Cohen, Elizabeth S, Between Oral and Written Culture: The Social
Meaning of an Illustrated Love Letter. Culture and Identity in
Early Modern Europe (1500 - 1800). Essays in Honor of Natalie Zemon
Davis. Ed. Barbara B. Diefendorf & Carla Hesse. The University
of Michigan Press, Ann Arbor 1993.
- Kaartinen, Marjo: Äidit ja tyttäret uuden ajan alussa. Tanssiva
mies, pakinoiva nainen. Sukupuolten historiaa. Toim. Anu Lahtinen.
Historia mirabilis 1. Turun historiallinen yhdistys, Turku 2001.
- Klockars, Birgit, I Nådens Dal. Klosterfolk och andra c. 1440
- 1590. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland
nr 486. Svenska Litteratursällskapet i Finland, Helsingfors 1979.
- Sainio, Tuula, Apoteksmuseets undervisningsapotek. ABOA. Åbo
landskapsmuseets årbok 52. Red. Marita Söderström mm. Åbo landskapsmuseet,
Åbo 1988.
- Svenska akademiens ordbok. OSA-projektet, Svenska Akademien (på
internet sedan 1997-) http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
Andra informationskällor
- Fil.mag. Magnus Ekblads (hist.inst., Uppsala universitet) inlägg
"Ett mediums makt - eller maktens medium? - Brevskrivandets sociala
funktioner under frihetstiden" i seminariet Eliterna i det svenska
riket under 1600- och 1700-talen, historiska institutionen, Helsingfors
universitet den 10 oktober 2001.
Jag tackar journalisten Juri Nummelin, fil.mag. Terhi Kivistö och
prof. Luigi de Anna för att ha kommenterat ordet resa och dess
användning både i svenska, engelska, franska och latin.
* * *
Anu
Lahtinen arbetar som doktorand i projektet Elites and Social Change
– Family Strategies and Networks of Power, 1500–2000.
|
