Fil. mag. Johanna Ilmakunnas
Historiska institution, Helsingfors universitet

Ståndsmässig konsumtion.
Högadelns penningbruk och konsumtionsvanor i Sverige på 1700-talet

Jag undersöker högadelns konsumtion och penningbruk genom att analysera grevarna von Fersens privata ekonomi. Hurdana och vilka var högadelns, och specifikt familjen von Fersens, ekonomiska resurser och inkomster? På vilket sätt använde högadeln sina pengar, hurdana var dess konsumtionsvanor? Hurdan var högadelns livsstil?

Kungen, de ofrälse stånden och adeln själv ansåg att adeln skulle leva ett ståndsmässigt liv. Framförallt högadeln måste under 1700-talet leva enligt sitt stånd och levnadssättets yttre ramar var mycket viktiga. Med yttre markörer visade högadeln sin plats i samhället för sig själv, för lågadeln, kungen och de övriga stånden. Livsstil och konsumtion var ett sätt för högadeln att skilja sig från andra. Konsumtionen och livsstilen var en del av adelns identitet och ideologi, och därför ställdes adelsmannen inför enorma krav och förväntningar just ifråga om sitt levnadssätt. För att kunna möta dessa krav på ståndsmässig konsumtion måste adelsmannen och släkten ha tillräckliga ekonomiska resurser. I princip erkändes inte att adelns livsstil och konsumtion baserade sig på förmögenhet och egendom även om det i praktiken var ett faktum att högadeln endast kunde upprätthålla en ståndsmässig livsstil med pengar. Konsumtionen var en central del av adelns representation social, ekonomisk och politisk makt och status.

Konsumtion och penningbruk var en central del av högadelns liv på 1700-talet. Eftersom ämnet är mycket brett och för att nå en konkret nivå, koncentrerar jag mig på högadeln (dvs. de grevliga och frihärreliga ätterna) och inom denna på en enskild ätt, den grevliga ätten von Fersen. Ätten adlades på slutet av 1600-talet och nådde snabbt en plats inom aristokratin, dvs. inom den maktägande eliten. Bröderna Carl von Fersen (1715–1786) och Axel von Fersen d.ä. (1719–1794) representerar två olika adelsmannatyper. Carl von Fersen var hovman och Axel von Fersen d.ä. var soldat och framför allt politiker

Konsumtionens historia och konsumtionssamhällets ursprung har väckt ett stort intresse bland historiker, sociologer, antropologer och andra forskare sedan 1900-talets sista deccennier. Trots detta är adelns konsumtionsvanor under 1700-talet ett föga utforskat ämne. Konsumtionsforskningen har till största delen koncentrerats på borgarståndets och medelklassens konsumtion. Det bör påpekas att det fortfarande finns vita områden inom forskningen om den adliga ekonomin, adelns penningbruk samt ekonomiska resurser och status. Genom att undersöka högadelns livsstil samt konsumtionsvanor kan man dra slutsatser om hela 1700-talets socialekonomiska förhållanden ock få något tydligare bild av hela samhället.

* * *

Den två viktigaste komponenterna av adelns ekonomiska resurser var arvet och äktenskapet, men också uppfostran, utbildning och kreditvärde var betydande. Genom arv och/eller giftermål kunde högadeln förvärva den jordegendom på vilken både adelns status och dess inkomster byggde. Inkomsterna från jordegendomar utgjorde en väsentlig del av de totala inkomsterna för bägge grevarna von Fersen. Kapitalinkomster och dividender var också viktiga, och järnhanteringen inbringade viktiga inkomster för Axel von Fersen. Däremot spelade lönen från militära, civila och hovets ämbeten en mycket liten roll i brödernas ekonomi.

Högadeln satsade därutöver pengar på sina barn som på ett sätt utgjorde en ekonomisk resurs. Föräldrarna förväntade sig att de senare i livet skulle få tillbaka de pengar de hade investerat i barnens utbildning. En god och mångsidig utbildning skulle garantera att sönerna gjorde sig en magnifik karriär och förmögenhet samt att döttrarna blev ingifta i andra högadliga familjer och på det sättet ökade sin förmögenhet eller skapade nya förbindelser och nätvärk.

Carl och Axel Fersens och deras familjers konsumtionsvanor var mycket olika. Axel Fersen använde varje månad enorma summor kontant, medan hans hustru Hedvig De la Gardie fick en månatlig handpenning. Om pengarna inte räckte till köpte grevinnan på kredit och greven betalde fakturorna. Carl Fersen däremot använde mycket mindre pengar än hans hustru Charlotta Sparre. Han hade trots sin stora förmögenhet också stora skulder. Liksom resten av högadeln i Sverige och Europa använde familjen von Fersen pengar på att bygga slott, gårdar och stadspalats samt på att inreda dem. Dessutom använde de pengar på kläder, hästar, vagnar, hasardspel, amorösta äventyr och andra mer eller mindre odefinierbara utgifter. Högadelns halvoffentliga och offentliga liv krävde mycket pengar därför att adelsmannen hela tiden var tvungen att representera sin status.

Om greven eller friherren inte hade råd att leva ett ståndsmässig liv var han tvungen att tillbringa mer tid på sin gård på landsbygden. Adelsståndet ställning byggde ju i grunden på jordägandet, men förmögenhet och makt hängde ihop och makten låg i huvudstaden. För att kunna bevaka sina intressen måste man befinna sig i maktens centrum i Stockholm. Många ansåg också att en kostsam, ståndsmässig konsumtion och livsstil var ett krav om man ville avancera i livet och på karriär.