Identitet & offentlighet i tidigmodern tid:
Bildandet av den bildade allmänheten

Den bildade allmänheten var ett begrepp som skapades bl.a. av och genom litteraturkritiska tidskrifter vid 1700-talets slut och 1800-talets början. Begreppet beskrev ett ideal och elitgrupp, men innebar samtidigt en vidgning av samhällets intellektuella skikt. Begreppet "bildad allmänhet" ställs mot föreställningen om en obildad allmänhet. Jämsides med bedömningen av samtiden som upplyst, bildad, vetenskapligt och litterärt intresserad förekom klagomål över allmänhetens bristande smak, som denna tog sig uttryck i romanförsäljning, pamflett- och tidningsläsning.

Föreställningen om den bildade allmänheten var å ena sidan var litteraturkritikens ideal och själva slutmålet för att publicera litteraturkritik, å andra sidan medgav (eller medförde) den i praktiken en vidgning av vilka som ansågs (ansåg sig) höra till det intellektuella samhällsskiktet. I föredraget redovisas och analyseras exempel på tal om de båda allmänheterna, ambitionerna, negativ och positiv samhällsbeskrivning i de litteraturkritiska tidskrifterna Litteratur-Tidning, ed. G. A. Silverstolpe (Uppsala, 1795-1797), Journal för svensk litteratur, ed. G.A. Silverstolpe (Uppsala/Stockholm, 1797-1812) och Allmän Litteratur-Tidning, eds. H. G. Porthan et al. (Åbo, 1803).

Tidskrifterna behandlas som kritikernas och kritikens projekt för att uppfostra, bilda och uppodla läsekretsen. Revyer respektive repertorier formulerade sina syften på olika sätt. De förra syftade till smakfostran, de senare ville ge objektiv information. Kritikernas privata och officiella ambitioner och motiv jämförs med hur litteraturkritikens övergripande syften formuleras.

Tidskrifterna behandlas vidare som läsarnas och kritikernas bibliotek. Kritikerna kunde skaffa böcker för att ge ut kritiska journaler, men även ge ut kritiska journaler för att förmedla böcker. Läsarna kunde å sin sida läsa kritiska journaler såväl i avsikt att skaffa böcker som att slippa skaffa (och läsa) böcker.

Tidskrifterna behandlas slutligen som läsarnas manualer. Tidskrifterna hade del i en social utveckling, de fungerade som en slags åsikts- och formuleringsbank, handböcker i konsten att föra litterära samtal.

Hanna Östholm, Ph. D.
Institutionen för idé- och lärdomshistoria
Slottet, ingång A0
S-752 37 Uppsala, Sverige
tel. 018-471 35 83, fax 018-50 44 22
Hanna.Ostholm@idehist.uu.se