Jessica Parland von Essen
Helsingfors universitet

Adelsflickors edukation under slutet av 1700-talet – Edukation som dialog mellan kultur och individ

Adelsflickors edukation var under slutet av 1700-talet till sina utgångspunkter estetisk inlärning och en formeringsprocess. Den i mitt källmaterial återkommande användningen av begreppen goût, grace och modestie pekar på de estetiska värderingarnas centrala roll. Formeringen, daningen av karaktären, skedde inom alla områden av edukationen. De huvudsakliga läroämnena var handarbete, musik och moderna språk, främst franska.

En genomgång av den populära undervisningslitteraturen, främst Fénelons och Mme LePrince de Beaumonts verk, ger vid handen att vid sidan av formeringen ingick en stor del sakkunskap i adelns edukation. Det står klart att adeln vid denna tid omfattade en stark tilltro till möjligheten att påverka barnets karaktär och talanger genom edukationen. Bland annat studier i historia ansågs ha en stor effekt på utvecklandet av den personliga dygden. Man betonade även adelns förpliktelser mot både överhet och folk, i synnerhet det egna tjänstefolket.

Den estetiska betoningen i edukationen berodde på adelskulturens prioritering av den yttre formen. Detta gav ambitiösa fäder och döttrar möjlighet att variera undervisningens innehåll. Traditionellt var adelsflickors uppfostran till sin karaktär kulturell impregnering, vilket innebar att flickorna helt enkelt genom att delta i de vuxnas aktiviteter kunde tillskansa sig betydande insikter i framför allt kulturella ämnen. Jag har undersökt speciellt Augusta Armfelts (f. 1786) och Helena Freses (f. 1780) edukation. Bägge levde i en socialt utsatt situation, Armfelt p.g.a. politisk landsflykt och Frese p.g.a. upptagning i adelsståndet, vilket ledde till att fäderna gjorde döttrarnas edukationer till långvariga personligt engagerande projekt. Båda flickorna studerade naturvetenskaper och filosofi och hade goda kunskaper i flera språk. Källmaterialet består främst av edukativa brevväxlingar, journaler och studieanteckningar samt edukationsplaner.

Undersökningen verkar ge vid handen att adelskulturen trots sin statiskhet gav möjlighet till anpassning av edukationen till den egna situationen. Den visar också att adelsflickor kunde få en mycket mångsidig och ambitiös edukation vars målsättning vars deras personliga framtida lycka.